fiveseconds

Jag har igentligen ingenting att säga, inte idag. Mina ögon kliar av gammalt smink och jag känner mig fortfarande absurdt ensam. Men det kanske är så det ska vara, inte vet jag. Mina naglar har blivit damm med hjälp av en nagenfil och nu borde jag kunna skriva utan att få ont i pekfingret när tumnageln pressas in i fingret, alltid bra att kunna skriva när man går i skolan. Är rädd att jag skulle hamna efter annars, eller med ett hemskt sår på fingret. Inget jag skulle uppskatta, varken det ena eller det andra.

Imorgon ska jag göra en svenskaredovisning och jag har ingenting att säga igentligen, jag ska tala om min kamera men precis som vanligt finns det ju noll info om de saker jag väljer under större arbeten. Jag är dessutom säker på att jag kommer snubbla på orden och röra ihop mina minneslappar som jag ändå så vacker numrerat med romerska siffror, efter det blir det ett underbart spanskaläxförhör då kommer jag igen blanda ihop alla ord som jag försökt lära mig den senaste veckan, sillón, armario, cama, comedor, puerta, mesa och silla. Många fler är orden men just nu är de de enda jag kan komma på. Jag ångrar djupt att jag valde att läsa spanska istället för franska, jag tänker nu på hur underbart det skulle kunna vara att förstå alla vackra och sofistikerade kvinnor och män i paris om jag någon gång får chansen att åka dit. Vilket jag hoppas att få göra i år.